Förhållandet mellan dataskyddsförordningen och yttrandefriheten har under senare tid aktualiserats hos flera svenska domstolar och myndigheter. Nu behandlas frågan också i EU-domstolen – där generaladvokaten under gårdagen lämnade sitt förslag till avgörande i det så kallade Google-målet.
För två veckor sedan publicerade Integritetsskyddsmyndigheten, eller IMY, ett rättsligt ställningstagande om förhållandet mellan den så kallade ”rätten att bli glömd” i dataskyddsförordningen och den svenska yttrandefrihetslagstiftningen. Ställningstagandet handlade om situationer där en registrerad vänt sig till en sökmotorleverantör för att få en viss sökträff borttagen – särskilt sådana resultatlänkar som dyker upp vid sökningar på den registrerades namn, och som länkar till en grundlagsskyddad publicering.
I sitt ställningstagande menade IMY att det inte nödvändigtvis står i strid med yttrandefrihetsgrundlagen att ålägga en sökmotorleverantör att ta bort resultatlänkar till ett grundlagsskyddat medium. I stället, konstaterade myndigheten, måste en intresseavvägning mellan yttrandefriheten och rätten till privatliv genomföras i varje enskilt fall.
Myndighetens ställningstagande kommer samtidigt som Högsta förvaltningsdomstolen har att besluta om prövningstillstånd i ett mål mellan IMY och Google. Google – som av underinstanserna ålagts att betala en historiskt hög sanktionsavgift – har i målet invänt att sökträffsborttagningar efter klagomål enligt dataskyddsförordningen kan innebära en problematisk begränsning av de webbansvarigas yttrande- och informationsfrihet enligt Europakonventionen.
Nu aktualiseras frågan också i EU-domstolen. Under gårdagen lämnade EU-domstolens generaladvokat Giovanni Pitruzzella sitt förslag till avgörande i målet C-460/20 Google, som handlagts av domstolen sedan slutet av 2020.
Målet initierades genom en begäran om förhandsavgörande från Tysklands högsta domstol Bundesgerichtshof. I det nationella målet hade två klagandeparter, TU och RE, vänt sig till Google och begärt att bolaget skulle ta bort resultatlänkar till en tysk webbsida som påstods innehålla felaktiga uppgifter om klagandena, och som dök upp vid sökningar på klagandenas namn. Klagandena begärde också att Google skulle ta bort de tumnagelbilder som visades tillsammans med resultatlänkarna.
Huvudfrågan i målet var därmed hur avvägningen mellan yttrandefriheten och den enskildes privatliv skulle gå till, när den enskilde gjort gällande att informationen bakom en viss sökträff är falsk.
I sitt förslag till avgörande konstaterar generaladvokaten att sökmotorleverantörer spelar en viktig roll för den moderna yttrande- och informationsfriheten – men att leverantörerna samtidigt har att följa och förhålla sig till dataskyddsförordningen när de indexerar och tillgängliggör information om enskilda personer.
Eftersom varken yttrandefriheten eller den enskildas rätt till privatliv kan betraktas som absoluta rättigheter, måste sökmotorleverantören göra en avvägning mellan de motstående rättigheterna i varje fall då en enskild begär att få resultatlänkar borttagna med hänvisning till dataskyddsförordningen. I fall där publiciteten gäller en offentlig person, menar generaladvokaten, måste den avvägningen tendera att falla ut till yttrande- och informationsfrihetens fördel.
Detsamma gäller däremot inte om den aktuella informationen är osann, anser generaladvokaten.
”Utan att lösa den gordiska knut som karaktäriserar förhållandet mellan yttrande- och informationsfriheten och sanningen, kan det helt enkelt konstateras att den rättigheten, med dess tveeggade betydelse, både i aktiv och passiv form, inte kan betraktas som likvärdig med rätten till privatliv och skyddet av personuppgifter när det handlar om falsk information”, skriver generaladvokaten.
När en sökmotorleverantör tar emot en begäran om att ta bort en viss resultatlänk, med hänvisning till att informationen i resultatlänken är falsk, anser generaladvokaten därför att leverantören ska vara skyldig att pröva påståendet.
”Det är möjligt för sökmotorleverantören att genomföra en sådan prövning på grundval av den data som leverantören redan har om personen i fråga och om publicisten bakom den aktuella webbsidan […] Dessutom ska sökmotorleverantören, om möjligt, snabbt initiera en kontradiktorisk debatt med publicisten, som då har möjlighet att presentera sitt stöd för att personuppgifterna är sanna och behandlingen lagenlig. Sist måste sökmotorleverantören besluta om den aktuella borttagningsbegäran ska godkännas, och kortfattat ange sina skäl för beslutet”, anger generaladvokaten i sitt förslag till avgörande.
I bedömningen ska sökmotorleverantören bland annat beakta om anmälaren är en offentlig person, om informationen i fråga utgörs av sakförhållanden eller värdeomdömen – och den skada som informationen kan medföra för anmälaren. Om informationen riskerar att medföra ”irreparabel skada” för anmälaren, menar generaladvokaten, ska sökmotorleverantören tillfälligt kunna suspendera resultatlänken, eller förse länken med en markering som anger att innehållets sanningshalt har ifrågasatts.
Generaladvokatens förslag innebär ett långtgående ansvar för sökmotorleverantörer. Generaladvokaten säger sig dock ha strävat efter en ”balanserad lösning” – som inte riskerar att leda till att Google blir en ”sanningstribunal” eller privaträttslig censurinstans.
Generaladvokatens förslag till avgörande är inte bindande för EU-domstolen när målet tas upp till prövning. Förslaget till avgörande finns att läsa i dess helhet här.
Om du har frågor om dataskydd, personuppgiftsbehandling och yttrandefrihet är du välkommen att kontakta Ulf Isaksson, advokat och partner, Esa Kymäläinen, advokat och partner, eller Fredrik Thorslund, biträdande jurist, på TIME DANOWSKY Advokatbyrå.
