Regeringen har lämnat förslag på ändringar i radio- och tv-lagen. Enligt förslaget ska programföretagens upplysningsskyldighet utvidgas från och med den 1 juni 2022. Förslaget innebär att vissa programföretag blir skyldiga att lämna information om företagets ägarförhållanden.
Programföretag som tillhandahåller tv-sändningar eller beställ-tv är idag skyldiga att lämna viss information om den som levererar tjänsten. Enligt radio- och tv-lagen (2010:696) ska ett programföretag bland annat se till att mottagarna enkelt får tillgång till uppgifter om leverantörens namn, adress och webbplats. Upplysningsskyldigheten infördes i samband med ikraftträdandet av 2010 års radio- och tv-lag, som i sin tur genomför EU:s så kallade AV-direktiv.
Under 2018 reviderades AV-direktivet. Genom ändringarna fick EU:s medlemsstater bland annat rätt att kräva att upplysningsskyldigheten även skulle omfatta information om leverantörens ägarstruktur och verkliga ägare. Bestämmelsen motiverades med att mottagarna har ”ett legitimt intresse av att veta vem som har ansvaret för tjänsternas innehåll”.
”För att stärka yttrandefriheten, och i förlängningen för att främja mediepluralism och undvika intressekonflikter, bör medlemsstaterna säkerställa att användarna alltid har smidig och direkt tillgång till information om leverantörer av medietjänster.”
Skäl 16, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 (ändringsdirektivet)
I december 2021 föreslog regeringen i en lagrådsremiss att en motsvarande utökning av upplysningsskyldigheten ska införas i radio- och tv-lagen.
Regeringens förslag, som för närvarande behandlas av Lagrådet, innebär att upplysningsskyldigheten även ska omfatta information om ”leverantörens ägare, leverantörens ägarstruktur och, i förekommande fall, ägarens organisationsnummer.” Vilken specifik information som omfattas av kravet beror enligt regeringen på vad som bedöms nödvändigt för att allmänheten ska kunna bilda sig en välgrundad uppfattning om programinnehållet. I lagrådsremissen anges nämligen att kravet syftar till att stärka den fria åsiktsbildningen genom att göra det möjligt för konsumenter att värdera medieinnehåll utifrån dess avsändare:
”Medielandskapet har ändrats i snabb takt under de senaste åren. Det finns en mängd olika tjänster som användare kan ta del av där det inte alltid tydligt framgår vem som står bakom innehållet i den information som sprids. Det kan försvåra för användarna att bilda sig en välgrundad uppfattning om informationen.”
I författningskommentaren anger regeringen att kravet i vart fall bör anses innefatta ägarbolagets namn och eventuella organisationsnummer, information om ägaren ingår i en koncern eller någon annan form av organiserat samarbete, och information om huruvida ”någon ägare eller grupp av ägare som tillsammans har betydande inflytande över leverantören”.
Regeringen föreslår dessutom att upplysningsskyldigheten ska gälla för en bredare krets av programföretag än enligt gällande regler.
Förutom leverantörer av tv-sändningar och beställ-tv föreslår regeringen att upplysningsskyldigheten även ska gälla för leverantörer av kommersiell radio och annan ljudradio, oavsett om den är tillståndspliktig eller inte. Dessutom föreslås upplysningsskyldigheten gälla för beställradio – till exempel podcasts – som finansieras med public service-avgift.
I lagrådsremissen föreslås inga särskilda bestämmelser om sättet för hur informationen om ägarförhållanden ska lämnas. Både i lagrådsremissen och i tidigare utredningar har bedömts att ett krav på att lämna information direkt i en tv- eller radio-sändning skulle stå i konflikt med den redaktionella självständigheten enligt yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469). Den som omfattas av upplysningsskyldigheten ska därför kunna välja om informationen ska lämnas direkt i sändningen, eller till exempel genom en länk eller hänvisning till programföretagets hemsida. Omständigheten att också programföretagens hemsidor i de flesta fall skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen, berörs inte närmare i lagrådsremissen.
Enligt regeringens förslag ska den nya skyldigheten att lämna information om leverantörens ägarförhållanden inte omfattas av Konsumentverkets befintliga befogenheter att utöva tillsyn och, i förekommande fall, utfärda sanktioner enligt marknadsföringslagen (2008:486) vid brister i upplysningsskyldigheten hos ett programföretag. Regeringen påpekar dock att den ”kan komma att återkomma i frågan i ett senare sammanhang”.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juni 2022.
Lagrådsremissen Ökad insyn i ägandet av radio- och tv-företag och bättre villkor för kommersiell radio finns tillgänglig här.
För mer information om upplysningsplikten och de föreslagna ändringarna i radio- och tv-lagen är du välkommen att kontakta Esa Kymäläinen, advokat och partner, Ulf Isaksson, advokat och partner, eller Fredrik Thorslund, biträdande jurist, på TIME DANOWSKY Advokatbyrå.
