I dag, den 17 december, träder den nya visselblåsarlagen – lagen om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden (2021:890) – i kraft. Lagen är baserad på EU-direktiv och ersätter den tidigare svenska visselblåsarlagstiftningen. Den nya lagen innehåller regler om bland annat skydd för anställda som rapporterar om allvarliga missförhållanden och krav för privata och offentliga verksamheter att inrätta särskilda rapporteringskanaler.
Vilka personer omfattas av skyddet för visselblåsare?
Visselblåsare som erhåller skydd enligt lagen betecknas som ”rapporterande personer”. Begreppet innefattar bland annat anställda och tidigare anställda, men också vissa andra personkategorier som till exempel praktikanter, volontärer och egenföretagare.
För att en visselblåsare ska åtnjuta skydd enligt lagen krävs att personen, i ett arbetsrelaterat sammanhang, har rapporterat om missförhållanden hos verksamhetsutövaren. Det ska också finnas ett allmänintresse i att missförhållandena kommer fram. I praktiken innebär detta att det ska röra sig om allvarliga missförhållanden inom verksamheten.
Skyddet för visselblåsare innebär att berörda personer, under vissa förutsättningar, inte kan hållas ansvariga för åsidosättande av annars gällande tystnadsplikt. Verksamhetsutövare är även i regel förhindrade från att vidta repressalier mot enskilda visselblåsare.
Vad innebär skyldigheten att inrätta rapporteringskanaler?
Den nya lagen kräver att verksamhetsutövare som sysselsätter minst 50 anställda inrättar interna rapporteringskanaler för hantering av larm från visselblåsare.
Skyldigheten att inrätta interna rapporteringskanaler börjar däremot inte gälla från och med idag. I stället ska rapporteringskanalerna vara på plats efter en viss övergångsperiod, enligt följande:
- För alla offentliga verksamheter och för privata verksamheter med 250 eller fler anställda träder skyldigheterna i kraft den 17 juli 2022.
- För privata verksamheter med 50–249 anställda träder skyldigheterna i kraft den 17 december 2023.
Verksamhetsutövare som är skyldiga att inrätta rapporteringskanaler ska även utse en eller flera personer, alternativt utforma särskilda enheter, som ansvarar för hanteringen av inkomna rapporter. De som utses kan vara antingen intern eller extern personal. Oavsett vilken lösning som väljs är det däremot viktigt de ansvariga kan anses som oberoende och självständiga från verksamhetsutövaren, för att undvika intressekonflikter.
De interna rapporteringskanalerna ska vara dokumenterade skriftligen, och det finns vissa krav på hur de ska utformas. Exempelvis ska det vara möjligt att rapportera både skriftligen och muntligen. Det finns däremot inga särskilda krav på att använda en viss teknisk lösning, utan rapportering kan ske genom till exempel telefon, e-post eller brev.
Det ställs också krav på berörda verksamhetsutövare att tillhandahålla tydlig och lättillgänglig information om vilka rapporteringsförfaranden som gäller på arbetsplatsen. Verksamhetsutövare rekommenderas även att utbilda sin personal i hur de kan rapportera om missförhållanden.
Vad gäller vid extern rapportering eller offentliggörande av missförhållanden?
Den nya lagen innehåller särskilda bestämmelser om hur visselblåsare, med bevarat skydd, kan rapportera uppgifter om missförhållanden till vissa myndigheter. Förutsättningarna för sådan extern rapportering skiljer sig åt beroende på hur rapporteringen går till.
Om visselblåsaren använder sig av myndigheternas särskilt inrättade externa rapporteringskanaler, som förväntas finnas på plats den 17 juli 2022, gäller alltid visselblåsarskyddet. I andra fall krävs att visselblåsaren först har rapporterat missförhållandet internt till verksamhetsutövaren, utan att verksamhetsutövaren vidtagit några åtgärder – eller att missförhållandet kan antas utgöra en överhängande eller uppenbar fara för, till exempel, omfattande miljöskada eller allvarlig ekonomisk brottslighet. Skydd vid extern rapportering gäller också då det kan antas finnas en risk för repressalier mot visselblåsaren om visselblåsaren använder verksamhetsutövarens interna rapporteringssystem.
Enligt lagen kan en visselblåsare också ha rätt att offentliggöra uppgifter om missförhållanden med bibehållet skydd. Vid offentliggöranden gäller i princip samma förutsättningar som vid extern rapportering utanför de särskilda externa rapporteringskanalerna.
Vad är viktigt att tänka på?
Trots att skyldigheten att inrätta interna rapporteringskanaler träder i kraft först efter en övergångsperiod är det viktigt att redan nu överväga hur implementeringen bör ske, för verksamheter som inte redan har en visselblåsarfunktion på plats.
Exempel på frågor som behöver övervägas och besvaras är:
- Kommer vår verksamhet omfattas av kraven på att inrätta ett internt visselblåsarsystem?
- Hur ska vår verksamhet utforma det interna visselblåsarsystemet? Vilka tekniska lösningar framstår som lämpliga för oss? Bör vi utveckla ett eget system eller upphandla ett system från en extern leverantör?
- Vilka personer eller enheter ska vara ansvariga för att ta emot rapporter om missförhållanden? Hur ska vi säkerställa att de ansvariga är oberoende och självständiga i sin roll?
- Hur ska vi informera och utbilda våra anställda och andra berörda om visselblåsarsystemet?
- Hur säkerställer vi att eventuella visselblåsare inte hindras från att rapportera om missförhållanden, eller utsätts för repressalier för att ha rapporterat om missförhållanden?
Den nya visselblåsarlagen finns att läsa i sin helhet här.
Om du har frågor kring den nya visselblåsarlagen och de krav som kan komma att gälla för din verksamhet när de nya reglerna träder i kraft är du välkommen att kontakta Esa Kymäläinen, advokat, Fredrik Ståhl, advokat, eller Gustav Tranvik, biträdande jurist, på TIME DANOWSKY Advokatbyrå.
