Ett nytt storkammaravgörande från Europadomstolen har utvecklat domstolens praxis i visselblåsarärenden. I efterspelet till den så kallade LuxLeaks-skandalen har Luxemburg fällts för att ha åsidosatt yttrandefriheten i Europakonventionens artikel 10 – genom att bötfälla en konsult som läckt hemliga dokument till en journalist.
För drygt ett år sedan trädde den nya visselblåsarlagen i kraft. Lagen, som baseras på EU:s visselblåsardirektiv, innehåller särskilda skyddsregler för bland annat anställda och före detta anställda som väljer att slå larm om missförhållanden hos en verksamhetsutövare.
De skyldigheter som följer av lagen började gälla fullt ut även för privata företag – med fler än 50 anställda – i mitten av december 2022.
Skydd för visselblåsare kan följa också av annan lagstiftning. Även konstitutionella och folkrättsliga regler om yttrandefrihet kan innebära ett förhållandevis långtgående skydd även för privatanställda som lämnar uppgifter om arbetsgivarens verksamhet till journalister och medier.
Det framgår inte minst av Europadomstolens dom i målet Halet mot Luxemburg, som avgjordes av domstolens stora kammare under förra veckan.
Rättsligt efterspel efter LuxLeaks-skandalen – visselblåsare dömdes
Klaganden i målet, Raphaël Halet, var tidigare anställd vid konsultbolaget PwC. Under 2010, strax före det att Halet lämnade bolaget, hade han tagit med sig ett antal konfidentiella handlingar från arbetsgivaren. Handlingarna visade bland annat att bolaget, under perioden 2002–2012, hade kunnat ingå mycket förmånliga skatteavtal med luxemburgska myndigheter. Avtalen hade inneburit stora skattelättnader för några av de multinationella företag som bolaget hade som klienter.
Underlaget lämnades över till en journalist och kom senare att publiceras inom ramen för en granskning som blev känd som The Luxembourg Leaks. De återpublicerades även av det internationella journalistnätverket International Consortium of Investigative Journalists. Publiceringarna väckte stor internationell debatt och kom bland annat att leda till nya regulatoriska krav för att förhindra så kallad skattedumpning.
För Halet själv ledde publiceringarna till ett utdraget rättsligt efterspel. Efter anmälan från bolaget åtalades han för bland annat stöld och åsidosättande av yrkesmässig tystnadsplikt. Halet dömdes av en luxemburgsk appellationsdomstol att betala sammanlagt 1 000 euro i böter och ålades dessutom ett symboliskt skadestånd om en (1) euro till PwC.
När de inhemska rättsmedlen var uttömda valde Halet att väcka talan vid Europadomstolen, där han gjorde gällande att Luxemburg, genom den nationella rättsprocessen, hade kränkt hans rättigheter enligt artikel 10 i Europakonventionen.
Storkammaravgörande utvidgar visselblåsarpraxis
I en första dom den 11 maj 2021 valde Europadomstolen att ogilla talan. I kammaravgörandet – där sju domare deltog – ansåg Europadomstolen att den luxemburgska domstolen hade tillämpat de kriterier som Europadomstolen ställt upp för visselblåsarfall – de så kallade Guja-kriterierna – och utfallet ansågs ligga inom ramen för den nationella domstolens fria bedömningsmarginal.
Avgörandet kom emellertid att överklagas ytterligare en instans: till Europadomstolens stora kammare. En prövning i stor kammare – Grand Chamber – förbehålls ofta mål som är av stor principiell betydelse, eller mål där utslaget kan innebära en förändring av etablerad praxis.
Europadomstolens slutliga avgörande meddelades den 14 februari i år. I avgörandet konstaterar domstolens stora kammare, liksom underinstansen, att Halet skulle betraktas som en visselblåsare och att de så kallade Guja-kriterierna skulle tillämpas vid bedömningen. Kriterierna, som härstammar från målet Guja mot Moldavien från 2008, innebär att domstolen bör fästa vikt vid:
- om det funnits alternativa sätt att avslöja missförhållandena,
- allmänintresset i den information som avslöjats,
- sanningsenligheten i den information som avslöjats,
- arbetsgivarens skada,
- om visselblåsaren agerat i god tro, och
- allvarlighetsgraden i den sanktion som visselblåsaren tilldömts
I fråga om det andra kriteriet, allmänintresset, förtydligade domstolen också att kriteriet inte bara kunde anses uppfyllt vid avslöjanden om olaglig eller omoralisk verksamhet – utan också i fall där avslöjandet kan väcka debatt om vad som bör anses olagligt eller omoraliskt. I avgörandet skriver domstolens majoritet:
”As is thus clear from the Court’s case-law, the range of information of public interest which may justify whistle-blowing that is covered by Article 10 includes the reporting by an employee of unlawful acts, practices or conduct in the workplace, or of acts, practices or conduct which, although legal, are reprehensible […]
In the Court’s view, this could also apply, as appropriate, to certain information that concerns the functioning of public authorities in a democratic society and sparks a public debate, giving rise to controversy likely to create a legitimate interest on the public’s part in having knowledge of the information in order to reach an informed opinion as to whether or not it reveals harm to the public interest.”
”Tveklöst bidragit till en pågående debatt”
Domstolen konstaterade att klaganden hade haft skäl att gå till medierna med avslöjandet – inte minst eftersom verksamheten var laglig och systematisk, och därmed inte hade kunnat uppmärksammas och granskas på något annat sätt. Sanningsenligheten i den information som avslöjats hade aldrig ifrågasatts, och det fanns ingenting som talade för att klaganden agerade i eget intresse eller var ute efter att skada sin arbetsgivare genom avslöjandet.
Domstolen konstaterade dessutom att informationen ”tveklöst hade bidragit till en pågående debatt om skatteflykt, transparens, rättvisa och skattemässig likabehandling” – och att allmänintresset i avslöjandet vägde tyngre än den skada som arbetsgivaren ansågs ha lidit.
I fråga om den utdömda sanktionen påminde domstolen, vad gäller visselblåsare, att varje otillbörlig begränsning av yttrandefriheten i förlängningen kan riskera att förhindra framtida avslöjanden av allmänintressant information och avskräcka visselblåsare från att rapportera om olagligt eller ifrågasättbart beteende. Det bötesbelopp som klaganden tilldömts, och det faktum att han också hade blivit avskedad och föremål för en uppmärksammad rättsprocess, kunde enligt domstolen medföra en ”avkylande effekt på yttrandefriheten” – och domstolen konstaterade att sanktionerna inte kunde betraktas som proportionerliga.
Domstolen bedömde sammantaget att ingreppet mot Halet inte kunde anses ”nödvändigt i ett demokratiskt samhälle” – och att Luxemburg därmed brutit mot artikel 10 i Europakonventionen.
Skiljaktiga domare kritiserar utvidgning av begreppet ”allmänintresse”
Fem av de tolv domare som deltog i avgörandet förklarade sig oense med majoriteten. I samtliga fall vände sig de skiljaktiga domarna emot vad de ansåg utgöra en utvidgning av domstolens praxis i frågan om kriteriet allmänintresse.
I ett gemensamt tillägg skriver domarna Georges Ravarani (Luxemburg), Stéphanie Mourou-Vikström (Monaco), Lado Chanturia (Georgien) och Raffaele Sabato (Italien):
”Whilst it is admittedly straightforward to identify illegality in a particular form of conduct, it is already much more difficult to determine what is reprehensible while remaining legal. The apogee of uncertainly is reached in seeking to identify information sparking public debate. In reality, anything can fall into this category, even the health of a person holding a leadership position or the bank assets of a politician.”
Kan få konsekvenser för svensk visselblåsarlagstiftning
Europadomstolens avgörande kan komma att få betydelse även för tolkningen och tillämpningen av den svenska visselblåsarlagen – till exempel i fråga om undantaget från ansvarsfrihet för visselblåsare som gjort sig skyldig till brott genom rapportering och offentliggörande av vissa uppgifter (2 kap 4 §).
I praktiken kan avgörandet sannolikt innebära att omfånget för ansvarsfriheten har utvidgats till att även omfatta vissa i och för sig straffbelagda gärningar enligt lagstiftning om till exempel företagshemligheter och åsidosättanden av tystnadsplikter för särskilda yrkesutövare.
Domstolens dom (stora avdelningen) finns att läsa i dess helhet här.
Om du vill veta mer om Europadomstolens dom och andra regler till skydd för visselblåsare är du välkommen att kontakta Ulf Isaksson och Esa Kymäläinen, advokater och partners, eller Fredrik Thorslund, biträdande jurist, på TIME DANOWSKY Advokatbyrå.
