Frågan om relationen mellan EU:s dataskyddsförordning och det svenska grundlagsskyddet för yttrandefrihet bör prövas av högre rätt. Det skriver Högsta domstolen i ett nytt beslut – och återförvisar ett mål till hovrätten för prövning.
Förhållandet mellan svensk grundlag och tvingande EU-lagstiftning är komplicerat.
Å ena sidan har EU-domstolen sedan länge ansett att bindande EU-lagstiftning i princip ska ges företräde framför all nationell lagstiftning. Redan i målet Costa mot E.N.E.L från 1964 (mål 6/64) konstaterade domstolen att EU-rättslig lagstiftning inte kan tillåtas stå i konflikt med ”någon som helst nationell lagtext”. I målet Simmenthal från 1970 (mål 106/77) förtydligade EU-domstolen dessutom att ”en nationell domstol, som inom ramen för sin behörighet skall tillämpa gemenskapsrättsbestämmelserna, är skyldig att […] underlåta att tillämpa varje motstridande – även senare – bestämmelse i nationell lagstiftning.” EU-rätten anses därmed ha företräde framför svensk lag – inklusive grundlag.
Å andra sidan framgår av artikel 4.2 i EU:s grundfördrag – Fördraget om Europeiska unionen – att EU ska ”respektera medlemsstaternas […] nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer”. I 10 kap 6 § regeringsformen framgår dessutom att riksdagen bara kan överlåta beslutanderätt ”som inte rör principerna för statsskicket” till EU. För svensk del har vissa ansett att bland annat tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen ger uttryck för sådana konstitutionella grundstrukturer – och en sådan del av det svenska statsskicket – som EU inte har rätt att besluta om.
Frågan om förhållandet mellan EU-rätten och den svenska yttrandefrihetslagstiftningen har fått särskild aktualitet sedan införandet av dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen innehåller flera tvingande bestämmelser som saknar motsvarighet i svensk yttrandefrihetslagstiftning. Problematiken har varit särskilt framträdande i förhållande till vissa så kallade rättsdatabaser, som innehar utgivningsbevis enligt yttrandefrihetsgrundlagen och som därmed anses undantagna från dataskyddsförordningens tillämpningsområde. Frågan om yttrandefrihetsgrundlagen på så sätt kan ha företräde framför dataskyddsförordningen är emellertid inte helt klarlagd i praxis.
Nu är det möjligt att frågan snart kan komma att prövas – i svensk domstol. I ett beslut från Högsta domstolen som fattades under tisdagen har domstolen nämligen meddelat prövningstillstånd för ett mål som rör ”relationen mellan EU:s dataskyddsförordning och grundlagsskyddet för yttrandefrihet […]”.
I målet hade en privatperson väckt talan mot utgivaren för sajten Mr Koll, sedan sajten publicerat uppgifter om att hon förekom som åtalad i brottmål. Hon ansåg att uppgifterna utgjorde förtal, alternativt förolämpning, och yrkade att sajtens utgivare skulle åläggas att betala skadestånd. Dessutom yrkade hon att utgivaren skulle åläggas att radera uppgifterna enligt artikel 17 i dataskyddsförordningen (ofta kallad ”rätten till radering”).
Eftersom sajten hade utgivningsbevis prövades målet enligt yttrandefrihetsgrundlagens regler. En utsedd jury bedömde att uppgifterna varken utgjorde förtal eller förolämpning, varför skadeståndsyrkandet ogillades. I fråga om raderingsyrkandet ansåg tingsrätten att det saknades stöd i grundlagen för ett sådant ingripande. I domen skriver tingsrätten:
”Tingsrätten konstaterar att det således för närvarande inte finns något undantag från grundlagsskyddet för de uppgifter som Databasen publicerar beträffande privatpersoners förekomst i olika mål i domstol […]. EU:s dataskyddsförordning och dess art. 17 är därmed inte tillämplig för uppgifterna i Databasen.”
Hovrätten, vartill målet överklagades, valde att inte meddela prövningstillstånd.
Högsta domstolen har nu gjort en annan bedömning. Enligt Högsta domstolen saknas det vägledande avgöranden i fråga om ”relationen mellan EU:s dataskyddsförordning och grundlagsskyddet för yttrandefrihet i form av publicering av uppgifter om lagföring på webbplatser”. Domstolen konstaterar dessutom att det är ”av vikt för ledning av rättstillämpningen att målet prövas av högre rätt”.
Därför väljer domstolen att ändra hovrättens beslut – och meddelar prövningstillstånd i hovrätten. Målet kommer därmed att prövas i Svea hovrätt.
Högsta domstolens beslut i mål nr Ö 3743-22 kan beställas från Högsta domstolen.
Om du vill veta mer om förhållandet mellan yttrandefrihetsgrundlagarna och EU:s dataskyddsförordning är du välkommen att kontakta Ulf Isaksson och Esa Kymäläinen, advokater och partners, eller Fredrik Thorslund, biträdande jurist, på TIME DANOWSKY Advokatbyrå.
