Lägre förtalsskadestånd när fler har delat? Nej, säger Högsta domstolen

Skadeståndets storlek vid förtalsbrott påverkas inte av att den utsatte redan har fått, eller kan få, ersättning även från andra som spridit samma uppgifter. Men det skulle ändå kunna få en indirekt betydelse i vissa fall. Det framgår av en ny dom från Högsta domstolen.

Brottet förtal regleras i 5 kap. 1 § brottsbalken. I bestämmelsen anges att den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning kan dömas till ansvar för förtal.

Som bestämmelsen är utformad finns inget krav på att gärningsmannen själv har gett upphov till den aktuella beskyllningen. Att sprida eller dela vidare andras beskyllningar – till exempel genom att dela ett inlägg på sociala medier – kan med andra ord också innebära förtal.

Den som utsätts för förtal kan i sin tur ha rätt till kränkningsersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Ersättningen uppgår vanligen till cirka 5 000 – 10 000 kronor vid förtalsbrott av normalgraden. För grova brott kan ersättningen vara mycket högre.

Fler gärningsmän – mer skadestånd?

I ett mål som avgjordes av Högsta domstolen i slutet av förra veckan uppstod frågan om ersättningsnivån skulle påverkas av att en och samma beskyllning spridits vidare av flera olika personer – som var och en i princip skulle kunna bli ersättningsskyldig gentemot den utsatte.

I målet hade en av parterna delat en artikel i två olika Facebook-grupper. Samma artikel hade också delats av andra. Artikeltexten – som var skriven av en känd frilansjournalist – innehöll nedsättande uppgifter om en projektledare hos Föreningen Näthatsgranskaren. Bland annat pekades projektledaren ut som ”djurplågare”, ”bluffmakare” och ”fullblodsmytoman”.

Både tingsrätten och hovrätten kom fram till att delningen av artikeln utgjorde förtal.

Personen som delat artikeln invände att kränkningsersättningen under alla omständigheter skulle reduceras, eftersom projektledaren redan fått ersättning av andra som delat samma artikel. Hovrätten tog fasta på resonemanget och satte ner ersättningen från 10 000 kronor till 5 000 kronor.

Ska inte ha någon påverkan – i princip

Högsta domstolen gör dock en annan bedömning i frågan. I sin dom konstaterar domstolen (punkt 22):

Varje vidarespridning av en förtalsgrundande uppgift utgör […] en ny handling som ger rätt till ersättning av var och en som har spridit uppgiften vidare för den skada som var och ens handling innebär, om kränkningen är allvarlig. Att den skadelidande har fått, eller har rätt till, ersättning av andra skadevållare som har spridit samma förtalsgrundande uppgifter påverkar därmed, som utgångspunkt, inte bestämmandet av ersättningen.

Däremot, konstaterar domstolen, kan tidigare spridning av uppgifterna ”påverka bedömningen av den skada som handlingen har inneburit” och om det ”har varit fråga om en allvarlig kränkning”. Det kan till exempel tänkas vara fallet om den tidigare och senare spridningen sker till överlappande mottagarkretsar. På så sätt skulle antalet tidigare delningar av ett inlägg eller en artikel med nedsättande uppgifter alltså ändå kunna få en indirekt betydelse för ersättningens storlek.

I det aktuella fallet ansåg domstolen inte att det fanns skäl att sätta ner skadeståndet på grund av den tidigare spridningen. Ersättningen fastställdes ändå till 5 000 kronor, eftersom projektledaren inte hade begärt mer än så i Högsta domstolen.

Högsta domstolens dom i mål nr T 3762-21 finns tillgänglig här.


Om förtal

Förtal regleras i 5 kap. 1 § brottsbalken (1962:700). För att tillgodose kravet på dubbel kriminalisering vid tryck- och yttrandefrihetsbrott finns en motsvarande bestämmelse upptagen i 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen och, genom hänvisning, i 5 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen. 

Grovt förtal, och det särskilda brottet förtal av avliden, regleras i 5 kap. 2 § respektive 5 kap. 4 § brottsbalken. För samtliga förtalsbrott gäller en särskild åtalsbegränsning som bland annat innebär att åklagare inte får väcka åtal om det inte anses påkallat från allmän hänsyn. 

Det kan noteras att den publicering som berördes av Högsta domstolens prövning inte skett i ett medium som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde. För tryck- och yttrandefrihetsbrott är Justitiekanslern ensam åklagare.


Om du har frågor om Högsta domstolens avgörande är du välkommen att höra av dig till Ulf Isaksson, advokat och partner, eller Fredrik Thorslund, biträdande jurist, på TIME DANOWSKY Advokatbyrå.