Efter en process som tagit drygt sex år i anspråk har Europadomstolen nu meddelat dom i målet Stancu med fler mot Rumänien. Domstolens majoritet konstaterar att Rumänien – genom att utdöma ett förhållandevis måttligt skadestånd i ett civilrättsligt förtalsmål – har överträtt yttrandefriheten enligt artikel 10 i Europakonventionen.
När Högsta domstolen har tagit ställning till potentiella inskränkningar i yttrandefriheten enligt Europakonventionen, har man i vissa fall fäst avgörande vikt vid frågan om inskränkningen är en straffrättslig sanktion – en fängelsedom eller böter – eller en civilrättslig sanktion, som utdömande av skadeståndsskyldighet (se till exempel NJA 2020 s 293 ”Mobilfilmen”). Uppfattningen har satts i fråga eftersom den saknar stöd i Europadomstolens praxis.
Förra veckan avgjorde Europadomstolen ett nytt mål där frågan aktualiserats: målet Stancu med fler mot Rumänien. Målet kastar ljus på gränsdragningen mellan yttrandefriheten och motstående rättigheter enligt Europakonventionen – och väcker återigen frågan om svenska domstolars praxis är förenlig med konventionen.
Uppmärksammat mordfall ledde till åklagarkritik och förtalsrättegång
Klaganden i målet var en mindre rumänsk nättidning med en daglig läsekrets på 20–30 000 personer. Under en tid hade tidningen publicerat en serie artiklar om en rumänsk åklagare och dennes chef – en överåklagare och kandidat för ordförandeposten i det rumänska Domstolsrådet. Artiklarna handlade om ett uppmärksammat rättsfall där en ung student åtalats, och sedermera friats, för mord på sin exflickväns nya partner.
I några av artiklarna framfördes kraftig kritik mot åklagarnas hantering av ärendet. Bland annat framfördes uppgifter om att den ansvarige åklagaren hade pressat minderåriga vittnen och bortsett från expertutredningar som talade för den åtalades oskuld. Artikelförfattarna menade bland annat att överåklagaren gjort sig skyldig till ett ”rättsövergrepp” och åsidosatt sina skyldigheter i tjänsten.
Överåklagaren valde att stämma nättidningen och två av dess redaktörer för förtal, och yrkade kränkningsersättning för den skada hon påstod sig ha lidit på grund av publiceringarna.
Den rumänska förstainstansdomstolen bedömde att åtminstone vissa av artiklarna innehöll påståenden som kunde anses utgöra förtal, och ålade redaktörerna och tidningen att betala sammanlagt 5 000 euro till överåklagaren. Efter överklagande till appellationsdomstolen sattes skadeståndet ner till 1 000 euro. Redaktörerna och tidningen ålades samtidigt att betala överåklagarens rättegångskostnader i målet.
Tidningen och redaktörerna begärde sedermera prövning i Europadomstolen, och gjorde gällande att domen innebär en överträdelse av deras yttrandefrihet enligt artikel 10 i Europakonventionen. De gjorde bland annat gällande att publiceringarna hade varit korrekta och avsett en fråga av starkt allmänintresse, och att skadeståndet inte kunde rättfärdigas av något överhängande samhällsintresse.
Europadomstolen splittrad – men konstaterar kränkning av artikel 10
Under förra veckan – drygt sex år efter det att talan väcktes – publicerade Europadomstolen sin dom. Med knapp marginal finner domstolen att det skett en kränkning av yttrandefriheten.
I sin dom konstaterar Europadomstolen, i likhet med båda parterna, att skadeståndsdomen hade stöd i lag, och att lagstiftningen i fråga hade legitima ändamål. Frågan i målet var om skadeståndsdomen kunde anses ”nödvändig i ett demokratiskt samhälle”.
Domstolen konstaterar att de påståenden som framfördes i artikeln kunde leda till skada för åklagarens rykte och orsaka svårigheter i hennes arbets- och privatliv. Samtidigt, konstaterar domstolen, var kritiken riktad mot överåklagaren i hennes yrkesroll, och avsåg inte hennes privatliv.
Kritiken hade dessutom ett starkt allmänintresse – och överåklagaren, inte minst på grund av sin kandidatur till det nationella Domstolsrådet, ansågs vara en person som kan bli föremål för en mera ingående granskning än vanliga tjänstemän.
Smalt utrymme att åsidosätta yttrandefriheten vid allmänintressanta publiceringar
Därefter vänder Europadomstolen uppmärksamheten mot den rumänska domstolens bedömning i skadeståndsmålet.
Europadomstolen konstaterar först och främst att den aktuella publiceringen handlade om en fråga av allmänt intresse, och att den nationella domstolen därmed hade ett snävt utrymme för skönsmässiga bedömningar. Europadomstolen skriver (punkt 135, fritt översatt):
När Europadomstolen utövar sin tillsynsfunktion […] kommer domstolen att granska uttalandena som sådana, inklusive formen för de ifrågasatta påståendena och deras kontext. Vid granskningen kommer domstolen att bära i åtanke det faktum att en klagande, som tydligt deltar i en offentlig diskussion i en viktig fråga, inte är skyldig att göra mer än skäliga efterforskningar [due diligence], och att en skyldighet att bevisa de sakpåståenden som framförs kan medföra ett åsidosättande av det skydd som artikel 10 [i Europakonventionen] innebär, samt att klaganden har rätt att hemfalla till vissa överdrifter, eller till och med provokationer, eller, med andra ord, att i viss utsträckning framföra mindre välavvägda påståenden.
I sak framför Europadomstolen flera anmärkningar på den nationella domstolens resonemang.
Europadomstolen konstaterar bland annat att den nationella domstolen misslyckats med att beakta kontexten kring de ifrågasatta påståendena i artikeln. Särskild kritik riktades också mot att den nationella domstolen inte fäst vikt vid att överåklagaren getts tillfälle att bemöta de publicerade uppgifterna – vilket enligt Europadomstolen måste tillmätas betydelse.
Dessutom invände Europadomstolen mot att den nationella domstolen inte specificerat den skada som överåklagaren påståtts lida på grund av publiceringarna.
Civilrättsligt skadestånd på 1 000 euro tillräckligt för att ge en ”avskräckande effekt”
I fråga om de konsekvenser som drabbat tidningen och redaktörerna hade den nationella domstolen ålagt redaktörerna att betala 1 000 euro i civilrättsligt, ideellt skadestånd till överåklagaren. De hade dessutom ålagts att betala överåklagarens rättegångskostnader uppgående till 762 euro, och att på egen bekostnad publicera den fällande domen i nättidningen.
Europadomstolen noterar att skadeståndet satts ner från 5 000 till 1 000 euro av hänsyn till redaktörernas yttrandefrihet. Dessutom noterar domstolen att redaktörerna inte verkade ha någon särskild svårighet att betala det utdömda beloppet.
Samtidigt konstaterar domstolen, med hänvisning till tidigare praxis, att en enbart rädslan för liknande sanktioner kan ha en avkylande effekt (”chilling effect”) på utövandet av yttrandefriheten. Också i det aktuella fallet – trots det måttliga beloppet – anser domstolen att sanktionen kunde tänkas medföra ”avskräckande effekter på klagandenas utövande av deras yttrandefrihet”.
Vid en övergripande avvägning konstaterar Europadomstolen att den fällande domen inte var motiverad av tillräckligt starka skäl för att åsidosätta redaktörernas yttrandefrihet enligt artikel 10 – och att det därmed föreligger en överträdelse av Europakonventionen.
Skiljaktiga domare ville fria – hänvisar till ”brutaliseringen av den allmänna debatten”
Tre av Europadomstolens sju ledamöter var skiljaktiga – vilket innebar att domslutet antogs med minsta möjliga majoritet. I en skiljaktig mening argumenterar de tre domarna för att den rumänska domstolens bedömning varit godtagbar, och att det inte skett någon inskränkning av yttrandefriheten.
De tre domarna tar särskilt fasta på att den aktuella sanktionen var rent civilrättslig till sin natur, och att den inte kunde anses innebära en ”avkylande effekt” på det sätt som majoriteten funnit. Däremot, menade de skiljaktiga domarna, skulle bristen på adekvata sanktioner kunna riskera ”att medföra en ’uppmuntrande effekt’ och bidra till brutaliseringen av den allmänna debatten”.
Europadomstolens dom i målet Stancu med fler mot Rumänien (nr 22953/16) finns tillgänglig i sin helhet här (på engelska).
Om du vill veta mer om Europadomstolens praxis kring yttrandefrihet, och avvägningen mot motstående intressen, är du välkommen att kontakta Ulf Isaksson, advokat och partner, eller Fredrik Thorslund, biträdande jurist, på TIME DANOWSKY Advokatbyrå.
