Högsta förvaltningsdomstolen meddelade förra veckan – i ett plenumavgörande – att en förutsättning för att ett vite ska få dömas ut är att vitesföreläggandet har vunnit laga kraft. Domstolen fastställde att detta även gäller när föreläggandet som sådant gäller omedelbart.
Häromåret beslutade grundskolenämnden i Malmö kommun att vid s.k. löpande vite förelägga två föräldrar att se till att deras barn uppfyllde sin skolplikt.
Efter det att båda föräldrarna överklagat vitesföreläggandena, men innan domstolsprövningen hade avslutats, ansökte kommunen hos förvaltningsrätten om att vite skulle dömas ut.
Kommunens ansökningar bifölls – trots att föreläggandena ännu inte hade vunnit laga kraft. Detta överklagades av föräldrarna.
Kammarrätten i Göteborg, som prövade frågan, upphävde förvaltningsrättens dom med motiveringen att det saknades laglig grund för att döma ut vite eftersom föreläggandena ännu inte hade vunnit laga kraft.
Föreläggande får gälla omedelbart när det är angeläget att åtgärder vidtas omgående
Som utgångspunkt är enskilda inte skyldiga att följa ett vitesföreläggande förrän det har vunnit laga kraft.
Lagstiftaren har dock ansett att det är angeläget att vissa åtgärder vidtas omgående. I speciallagstiftning har det därför öppnats upp för att vissa vitesförelägganden ska eller får gälla omedelbart. Så är exempelvis föreskrivet i skollagen (2010:800) i fråga om vårdnadshavares ansvar att tillse att skolpliktig elev fullgör sin skolplikt.
Varken i de allmänna bestämmelserna i viteslagen (1985:206) eller i speciallagstiftningen finns däremot några regler om när ett vite tidigast får dömas ut. Vägledande praxis har också saknats – fram till nu.
Oenighet i Högsta förvaltningsdomstolen – fem skiljaktiga justitieråd
Högsta förvaltningsdomstolen meddelade prövningstillstånd samt förordnade att målen skulle avgöras av domstolen i sin helhet – det vill säga i plenum med deltagande av samtliga justitieråd.
I domen konstaterade Högsta förvaltningsdomstolens majoritet att intresset av vitesföreläggandets effektivitet måste ställas mot den enskildes rättssäkerhet.
Vitets funktion som påtryckningsmedel skulle, enligt majoriteten, visserligen stärkas om det fick utdömas redan innan föreläggandet vunnit laga kraft. Samtidigt konstateras att vitets straffliknande karaktär starkt talar emot en sådan ordning.
Mot bakgrund av att det – först när ett vitesföreläggande vunnit laga kraft – slutligt står klart vad som åligger den enskilde, finner majoriteten att ett vite enligt ett vitesföreläggande som gäller omedelbart inte får dömas ut innan föreläggandet vunnit laga kraft.
Fem justitieråd var skiljaktiga. Enligt minoriteten måste ett vitesföreläggande som gäller omedelbart avse beslutet i dess helhet. Minoriteten motsätter sig också uppfattningen att endast en del av beslutet – skyldigheten att rätta sig efter föreläggandet – ska gälla omedelbart medan den del som utgör påtryckningsmedlet (utdömandet av vite) inte gör det.
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande den 10 januari 2024 i mål 4429–22 och 4430–22 finns att läsa här.
Om du vill veta mer om Högsta förvaltningsdomstolens avgörande är du välkommen att kontakta Esa Kymäläinen och Ulf Isaksson, advokater och partners, eller Jesper Jakobsson, biträdande jurist, på TIME DANOWSKY Advokatbyrå.
