Följetongen om de svenska mediegrundlagarnas förenlighet med dataskyddsförordningen får en fortsättning. Idag meddelades EU-domstolens dom i det s.k. Lexbase-målet, där frågan om publicering av brottmålsdomar och andra brottmålsuppgifter i grundlagsskyddade databaser är under lupp.
Bakgrunden till dagens dom från EU-domstolen, mål C-199/24, är en begäran om förhandsavgörande från Attunda tingsrätt. I målet vid Attunda tingsrätt har fråga uppkommit om en rättsdatabas (tidigare benämnd Lexbase), redan genom sitt utgivningsbevis, är undantaget dataskyddslagstiftningen samt om eventuella ingripanden endast kan ske enligt den ordning som anges i yttrandefrihetsgrundlagen, såsom straff- och skadeståndsansvar vid förtal.
Frågorna som ställts till EU-domstolen rör i korthet innebörden av artikel 85 i dataskyddsförordningen, som syftar till att sammanjämka intresset av yttrandefrihet med integritetsintresset.
Enligt EU-domstolen är det inte förenligt med dataskyddsförordningen att en medlemsstat upprätthåller ett system där det i praktiken endast är möjligt för enskilda att tillvarata sin rätt genom att väcka talan om ansvar för förtal. EU-domstolen underkänner alltså den svenska ordningen i fråga om yttrandefrihetsgrundlagens generella företräde framför dataskyddsförordningen.
Vidare utvecklar EU-domstolen sin praxis i fråga om vad som utgör personuppgiftsbehandling för ”journalistiska ändamål” enligt dataskyddsförordningen.
Enligt domstolen ska begreppet journalistiska ändamål tolkas brett och omfatta verksamhet som syftar till att sprida information, åsikter eller idéer till allmänheten, oberoende av genom vilket medium detta sker. Inte bara uppgifter som faktisk publiceras, utan även sådan behandling som är nödvändig för publiceringen, liksom uppgifter som inte publicerats anses behandlas för journalistiska ändamål.
EU-domstolen förtydligar dock att alla yttranden inte kan anses ske för journalistiska ändamål. EU-domstolen sammanfattar rättsläget enligt följande:
”För att en behandling av personuppgifter ska kunna falla in under begreppet journalistiska ändamål i denna bestämmelses mening, måste det vara fråga om behandling som har till ändamål att sprida information, åsikter eller idéer till allmänheten. För detta krävs att det aktuella materialet är föremål för visst redigerings- eller bearbetningsarbete innan det publiceras och att publiceringen sker med iakttagande av pressetiska regler och yrkesetiska regler för journalister, eller åtminstone i enlighet med en redaktionell linje, samt att påståenden om fakta och omständigheter i materialet granskas före publicering” (punkt 73 i domen).
Att enbart publicera allmänna handlingar i form av brottmålsdomar på internet, utan redigering eller bearbetning, kan enligt EU-domstolen inte anses utgöra journalistisk verksamhet.
Nu återupptas rättegången i Attunda tingsrätt, som har att bedöma om databasen i det enskilda fallet kan anses undantagen från dataskyddsförordningens tillämpningsområde.
EU-domstolens dom i mål C-199/24 finns att läsa i sin helhet här.
Om du vill veta mer eller har frågor om yttrandefrihet, dataskyddsförordningen eller EU-domstolens dom är du välkommen att kontakta Ulf Isaksson och Esa Kymäläinen, advokater och partners, eller Gustav Tranvik, biträdande jurist, på TIME DANOWSKY Advokatbyrå.
