För drygt en månad sedan, den 1 maj 2026, trädde lagen om skydd för deltagande i den offentliga debatten vid tvister med gränsöverskridande följder i kraft. Lagen inför vissa skyddsmekanismer mot munkavleprocesser, och införlivar EU:s anti-SLAPP-direktiv.
SLAPP-stämningar, eller Strategic Lawsuits Against Public Participation, är rättsliga åtgärder som syftar till att avhålla från granskning och rapportering om vissa personer eller organisationer genom hot om utdragna eller kostsamma processer. På svenska benämns sådana åtgärder ofta som munkavleprocesser.
Den nya lagen (2026:241) om skydd för deltagande i den offentliga debatten vid tvister med gränsöverskridande följder (”anti-SLAPP-lagen”) genomför ett EU-direktiv[1], som har utarbetats mot bakgrund av den ökning av munkavleprocesser som uppmärksammats av medlemsstaterna. I syfte att stärka mediernas frihet och mångfald samt förhindra den allvarliga utveckling som uppmärksammats, föreskrivs i direktivet verktyg och mekanismer för att skydda fysiska och juridiska personer som deltar i den offentliga debatten i frågor av allmänintresse.
Utöver direktivet har EU-kommissionen även publicerat en rekommendation[2] med vägledning i frågor om stöd, information och utbildningsinsatser gällande munkavleprocesser med målet att stoppa den pågående utvecklingen. Brottsofferjouren är nationell kontaktpunkt i Sverige och den tillhandahåller en översikt över stödresurser till utsatta.
Anti-SLAPP-lagen gäller vid handläggning av tvistemål där förlikning om saken är tillåten, om tvisten rör någons deltagande i den offentliga debatten och tvisten har gränsöverskridande följder.
Alla fysiska och juridiska personer som deltar i den offentliga debatten i frågor av allmänintresse ska skyddas mot munkavleprocesser. Skyddet gäller således inte endast aktörer såsom journalister och mediaorganisationer.
Med deltagande i den offentliga debatten menas kort att alla uttalanden som görs eller aktiviteter som utförs med utövande av rätten till yttrande- och informationsfrihet ska omfattas.
Att identifiera munkavleprocesser kan vara svårt. Till hjälp framgår av direktivet viss vägledning. Vanligt vid munkavleprocesser är bland annat:
- att de inleds av inflytelserika aktörer såsom lobbygrupper, företag, politiker eller statliga organ som har för avsikt att tysta den offentliga debatten,
- att det föreligger en betydande obalans i maktförhållandet mellan parterna på så vis att käranden oftast har ett ekonomiskt övertag,
- oskäliga och oproportionerliga anspråk i relation till tvisten,
- användning av skrämseltaktik, trakasserier och hot under processen, och
- inledande av flera förfaranden i liknande frågor eller flera processer i olika jurisdiktioner.
I syfte att vidta åtgärder mot den allvarliga utvecklingen föreskrivs i direktivet ett minimiskydd för de som deltar i den offentliga debatten. Exempel på skyddsåtgärder som implementerats i den svenska anti-SLAPP-lagen är krav på skyndsam handläggning, ställande av säkerhet för rättegångskostnader samt handläggning enligt ordinarie regler för tvistemål även när det krävda beloppet uppgår till ett mindre värde.
En förutsättning för tillämpning av de processuella skyddsåtgärder som framgår av anti-SLAPP-direktivet är att tvisten får gränsöverskridande följder. Det föreligger således inget krav på medlemsstaterna att införa motsvarande åtgärder för inhemska ärenden. Av kommissionens rekommendation framgår att medlemsstaterna bör sträva efter att införa liknande skyddsmekanismer även i nationella processer.
Högsta domstolen uttalade i NJA 2024 s. 936 att det finns goda skäl att i förtalsprocesser som utgör rättegångsmissbruk ha möjlighet att handlägga mål med tillämpning av ordinarie regler för tvistemål. Detta för att säkerställa att svaranden kan anlita ett ombud samt erhålla full ersättning för rättegångskostnader. När Högsta domstolen meddelade sitt avgörande hade direktivet inte genomförts i Sverige.
Vid implementeringen valde Riksdagen och regeringen att strikt spegla bestämmelserna i direktivet. Kommissionens rekommendation och Högsta domstolens uttalande föranledde följaktligen ingen utvidgning av direktivets tillämpningsområde. Implementeringen undantog således även handläggning av enskilda anspråk i anledning av brott, liksom tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, något som har fått kritik.
Direktivet och rekommendationen kan läsas i sin helhet här och här. Se även artikel i DN Debatt här.
Om du vill veta mer eller har frågor om munkavleprocesser är du välkommen att kontakta Ulf Isaksson, advokat och partner, eller Naomi Ifter Mesfin, biträdande jurist på TIME DANOWSKY Advokatbyrå. Ulf Isaksson är medlem i EU:s internationella expertgrupp kring munkavleprocesser.
—
[1]Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1069 av den 11 april 2024 om skydd för personer som deltar i den offentliga debatten mot uppenbart ogrundade anspråk eller rättegångsmissbruk (strategiska rättsprocesser för att hindra offentlig debatt)
[2] Kommissionens rekommendation (EU) 2022/758 av den 27 april 2022 om skydd för journalister och människorättsförsvarare som deltar i den offentliga debatten mot uppenbart ogrundade rättsprocesser och rättegångsmissbruk (strategiska rättsprocesser för att förhindra offentlig debatt).
