Frågan om de svenska mediegrundlagarnas förenlighet med EU-rätten har varit i fokus under det senaste året. EU-domstolen ska nu klargöra om de svenska undantagen från EU:s dataskyddsförordning är förenliga med EU-rätten. Under förra veckan meddelades generaladvokatens förslag till avgörande, vilket i väsentliga delar underkänner de svenska undantagen från EU:s dataskyddsförordning.
Förhållandet mellan det svenska grundlagsskyddet för tryck- och yttrandefrihet och EU:s dataskyddsförordning (”GDPR”) har kommit att ifrågasättas under senare tid. Frågan om behandling av personuppgifter om brott – särskilt när sådana uppgifter förekommer i brottmålsdomar – har diskuterats flitigt både i media, i svenska domstolsavgöranden och offentliga utredningar.
I november förra året presenterades en utredning – SOU 2024:75 – i vilken nya s.k. delegationsbestämmelser föreslås i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Syftet med dessa bestämmelser är att lagstiftaren ska få möjlighet att i lag – i praktiken GDPR – reglera de söktjänster som omfattas av grundlagsundantagen. Ett genomförande av förslaget skulle innebära ett avsteg från den hittills gällande ordningen, som förenklat innebär att det i grundlagsskyddade databaser finns möjlighet att offentliggöra stora mängder brottmålsdomar, och andra personuppgifter, utan hinder av dataskyddsregleringen. Detta är en följd av tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens exklusivitetsprincip och de undantag från GDPR som föreskrivits i dataskyddslagen (2018:218).
I februari 2025 meddelades även två avgöranden från Högsta domstolen – GDPR och Brottmålsdomarna I-II – som berör närliggande frågor. Frågorna i målen gällde om det kunde anses föreligga sekretess enligt 21 kap 7 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), vid en begäran om att ta del av stora mängder brottmålsdomar, trots att sökandena avsåg att hantera domarna i databaser som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt Högsta domstolen var svaret på frågan jakande, men Högsta domstolen beslutade att brottmålsdomarna ändå kunde utlämnas med s.k. förbehåll för att förena yttrande- och informationsfrihetsintressen med integritetsintresset. I målen uttalade Högsta domstolen bland annat att:
[…] det inte kan anses förenligt med unionsrätten att ha en ordning som innebär att brottmålsdomar i stor omfattning lämnas ut med följd att en betydande mängd personuppgifter rörande lagöverträdelser därefter kan behandlas i en databas och göras tillgängliga för andra.
Målen i Högsta domstolen berörde dock inte huruvida en viss publicering av brottmålsdomar var oförenlig med GDPR. Målen rörde i stället frågan om utlämnande av allmänna handlingar.
Frågan om själva publiceringen av brottmålsdomar, inom ramen för grundlagsskyddad databasverksamhet, är förenlig med GDPR ska nu prövas av EU-domstolen.
Frågorna har ställts till EU-domstolen av Attunda tingsrätt, och berör specifikt räckvidden av artikel 85 i GDPR. Nämnd artikel är den bestämmelse som syftar till att sammanjämka intresset av yttrandefrihet med integritetsintresset.
Den svenska lagstiftaren har intagit positionen att artikel 85 ger utrymme för den svenska ordningen, där omfattande undantag från GDPR tillämpas i den mån dataskyddsregleringen skulle stå i konflikt med tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.
Under förra veckan meddelade generaladvokaten Maciej Szpunar sitt förslag till avgörande i målet. Generaladvokaten framhåller bland annat följande i sin bedömning:
- Att även om skillnader mellan medlemsstaternas konstitutionella traditioner oundvikligen kommer att leda till skillnader i skyddsnivån för yttrandefrihet och dataskydd inom unionen, så ger artikel 85 inte medlemsstaterna utrymme för fullständiga undantag från hela GDPR. Att svensk rätt föreskriver att GDPR inte är tillämplig i den mån den strider mot tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, är enligt generaladvokaten följaktligen ett för långtgående undantag.
- Att artikel 85 inte tillåter begränsningar av de regler i GDPR som avser rättsmedel, ansvar och påföljder. De huvudsakliga rättsmedel som finns för enskilda idag enligt svensk rätt när personuppgifter behandlas inom ramen för grundlagsskyddade databaser – att inleda straffrättsliga förfaranden om förtal eller begära skadestånd med anledning av förtal – är alltså inte tillräckliga, enligt generaladvokatens bedömning.
- Att verksamhet som består i att, utan någon bearbetning eller redigering, tillhandahålla allmänheten offentliga handlingar i form av fällande domar i brottmål mot ersättning på internet inte utgör behandling av personuppgifter för s.k. journalistiska ändamål.
Generaladvokatens förslag till avgöranden är inte bindande för EU-domstolen, men förslaget kan vara en indikation på hur det slutliga avgörandet kommer att formuleras. EU-domstolens slutliga avgörande kan förväntas om några månader.
Om du vill veta mer eller har frågor om de svenska mediegrundlagarna och EU:s dataskyddsförordning är du välkommen att kontakta Ulf Isaksson och Esa Kymäläinen, advokater och partners, eller Gustav Tranvik, biträdande jurist, på TIME DANOWSKY Advokatbyrå.
