Att svara på journalisters frågor är som utgångspunkt straffritt. Högsta domstolen har i dag förtydligat gränserna för denna ordning. I ett uppmärksammat mål uttalar sig Högsta domstolen om två av grundbultarna i det svenska tryck- och yttrandefrihetsrättsliga systemet.
För knappt tio år sedan uppdagades att flera nordiska banker hade problem med penningtvätt, kopplat till verksamheter i Baltikum. Swedbanks dåvarande vd uttalade sig om bankens efterlevnad av reglerna för penningtvätt i verksamheten i Estland. Vd:n intervjuades av representanter för media. Det fanns skäl att misstro riktigheten i vd:s svar på journalisternas frågor.
Åtal väcktes mot vd:n för grovt svindleri, alternativt grov marknadsmanipulation. I denna del frikändes vd:n i tingsrätten, men fälldes till ansvar i hovrätten. Hovrättens dom överklagades till Högsta domstolen. Nu har Högsta domstolen ogillat åtalet av yttrandefrihetsskäl.
Målet aktualiserar två centrala principer i det svenska tryck- och yttrandefrihetsrättsliga systemet – exklusivitetsprincipen och meddelarfriheten.
Meddelarfriheten innebär, förenklat, att var och en i regel får anförtro sig till medier utan risk för rättsliga åtgärder för innehållet i vad som sägs till representanter för media.
Exklusivitetsprincipen innebär, förenklat, att om tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig, så kan ingripanden mot en publicering ske bara om, och i så fall, på det sätt som anges i grundlagarna. Exempel på sådana möjliga ingripanden gäller uppgifter som är eller påstås vara förtal – men inte svindleri. Ett annat exempel är de s.k. meddelarbrotten i grundlagarna, som anger när ingripande kan ske mot någon som lämnat uppgifter till media.
Från denna ordning finns undantag grundade på förarbeten och praxis. Om ett yttrande inte har att göra med yttrandefrihetens syften och ett beivrande av detta inte heller hotar denna frihet kan yttrandet i vissa fall prövas utan hänsyn till grundlagens krav. Exempel på sådana undantag har under lång tid ansetts vara bland annat bedrägeri och svindleri. Högsta domstolen konstaterar i det aktuella målet att dessa undantag inte gäller utan begränsningar. Enligt Högsta domstolen måste gränserna bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
Högsta domstolens resonemang sammanfattas så här i domskälen:
Frågan om ett uttalande som påstås utgöra exempelvis svindleri eller marknadsmanipulation – som publicerats i en tryckt skrift eller annat grundlagsskyddat medium – omfattas av meddelarfriheten eller inte måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Vid den bedömningen bör vikt fästas vid, förutom uppgifternas närmare innebörd och under vilka omständigheter uppgifterna lämnats, den enskildes syfte med att meddela uppgifterna. Detta syfte bör därefter jämföras med de intressen tryckfriheten och yttrandefriheten avser att värna.
Högsta domstolen noterar att vd:n svarade på frågor från journalister i sedvanliga intervjusituationer. Frågor och svar låg inom ramen för yttrandefrihetens syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Vd:s svar på journalisternas frågor omfattades av meddelarfriheten i detta fall, konstaterar Högsta domstolen. Av detta följer att åtalet för grovt svindleri, alternativt marknadsmanipulation, ogillas i sin helhet.
Högsta domstolens dom (mål nr B 7476-24) kan läsas i sin helhet här.
Om du har frågor om den svenska tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen är du välkommen att kontakta Ulf Isaksson och Esa Kymäläinen, advokater och partners, eller Gustav Tranvik, biträdande jurist, på TIME DANOWSKY Advokatbyrå.
