I dom den 23 januari 2020 fastställer Högsta domstolen att Girjas sameby har ensamrätt att upplåta rätt till andra avseende småviltjakt och fiske på sina året-runt-marker samt att staten saknar en motsvarande rätt.
Girjas samebys talan mot staten väcktes 2009. I tidigare domar från tingsrätt och hovrätt har samebyns talan om rätt att upplåta rättigheter till småviltjakt och fiske till andra bedömts på delvis olika sätt.
Samebyn har gjort gällande att dess ensamrätt till upplåtelser av jakt- och fiskerätt följer av såväl rennäringslagen som principerna för s k urminnes hävd.
Vid sin bedömning av samebyns anspråk på upplåtelserätt enligt principerna för urminnes hävd framhåller Högsta domstolen att bedömningen ska ske med utgångspunkt från förhållandena på det aktuella området under äldre tider. I detta hänseende tillerkänns samebyn viss bevislättnad, vilket anses nödvändig både för att samebyn ska ha rimliga möjligheter att tillvarata sina rättigheter och som en konsekvens av vissa folkrättsliga regler om urfolks rättigheter.
I sin dom fastställer Högsta domstolen att Girjas sameby har ensamrätt till upplåtelser av jakt- och fiskrätt på grund av urminnes hävd. Av detta följer vidare att staten inte får göra sådana upplåtelser.
Högsta domstolen är enigt i sitt domslut dock att två ledamöter ville tillerkänna Girjas sameby ensamrätten redan genom tillämpning av rennäringslagen.
Peter Danowsky och Andreas Eriksson har varit ombud för Girjas sameby.
