Ett spanskt domstolsavgörande om skadeståndsskyldighet för den franska tidningen Le Monde vägrades verkställighet i Frankrike eftersom det ansetts strida mot den nationella press- och yttrandefriheten. Frågan hänsköts till EU-domstolen som nu lämnat anvisningar om under vilka förhållanden domar från andra medlemsstater kan nekas verkställighet av skälet att detta skulle strida mot EU:s grundläggande fri- och rättigheter.
År 2006 publicerade den franska tidningen, Le Monde, en artikel om påstådda kopplingar mellan fyra spanska fotbollsklubbar, däribland Real Madrid, och en spansk läkare som varit en centralfigur i en större dopningsskandal.
Real Madrid förnekade allt samröre med läkaren och tillbakavisade alla påståenden om dopning. Fotbollsklubben väckte talan för förtal, vid spansk domstol, mot tidningsföretaget och den journalist som skrivit artikeln.
Tidningsföretaget och journalisten ansågs ha förtalat fotbollsklubben
Den spanska domstolen gick på Real Madrids linje och dömde tidningsföretaget och journalisten att betala ett skadestånd uppgående till totalt ca 420 000 euro till klubben.
Både tidningsföretaget och journalisten vägrade emellertid att betala skadeståndet, varför Real Madrid ansökte om verkställighet vid fransk domstol.
Efter att den första franska domstolen bifallit Real Madrids begäran om verkställighet, fann fransk appellationsdomstol, efter överklagande av tidningen och journalisten, att verkställighet inte kunde komma i fråga eftersom den spanska domen stred mot press- och yttrandefriheten i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (”EU-stadgan”). Appellationsdomstolen ansåg att det höga skadeståndet hade en avskräckande effekt på journalisters och medieföretags deltagande i den offentliga debatten.
Real Madrid överklagade till Frankrikes högsta domstol, kassationsdomstolen, och hävdade att franska domstolar inte kunde ompröva den spanska domstolens avgörande i sak, utan endast verkställa det.
År 2022 beslutade kassationsdomstolen att be om vägledning från EU-domstolen.
Erkännande och verkställighet bygger på ett ömsesidigt förtroende inom EU
Den fråga som EU-domstolen hade att ta ställning till gällde i huvudsak om, och i så fall under vilka förutsättningar, verkställighet och erkännande av en utländsk dom som ålägger ett tidningsföretag och en journalist att betala skadestånd kan vägras på grund av att domen riskerar att utgöra intrång i press- och yttrandefriheten.
Den 4 oktober meddelade EU-domstolen sitt avgörande.
Inledningsvis understryker EU-domstolen den centrala betydelsen i unionsrätten för erkännande och verkställighet av domar mellan medlemsstaterna, vilket bygger på ett ömsesidigt förtroende för rättssystemen inom unionen. Vidare sägs att enligt unionsrätten (EU:s förordning nr 44/2001) ska en dom från en medlemsstat, som huvudregel, erkännas i andra medlemsstater utan föregående prövning i syfte att verkställighet ska kunna ske på ett effektivt sätt.
Det finns däremot möjlighet att göra invändningar mot ett erkännande om det föreligger särskilda skäl, till exempel om den utländska domen uppenbart strider mot allmänna principer (”ordre public”) i den berörda nationella rättsordningen.
Endast ett begränsat utrymme för inskränkningar i press- och yttrandefriheten
Press- och yttrandefriheten enligt EU-stadgan är inte absoluta rättigheter. Dessa rättigheter får begränsas, förutsatt att begränsningarna är fastställda i lag, att de beaktar kärnan i rättigheterna samt att de är nödvändiga och proportionerliga för att tillgodose EU:s allmänna intressen eller skydda andras rättigheter och friheter.
EU-domstolen framhåller att utrymmet för inskränkningar i press- och yttrandefriheten är mycket begränsat. Det demokratiska samhällets intresse av ett fritt informationsflöde – vilket även omfattar information om professionell sport – ska tillmätas stor betydelse.
Vidare förtydligar EU-domstolen vikten av att den som blivit förtalad eller på annat sätt utsatts för en lagstridig publicering ska ha möjlighet att få skadestånd. Förhållandet mellan skadeståndet och skadans omfattning måste emellertid vara rimligt – så att proportionalitetsprincipen upprätthålls.
Verkställighet får vägras om det skulle medföra ett tydligt brott mot press- och yttrandefriheten
EU-domstolen besvarar frågan i målet med konstaterandet att det enligt unionsrätten är tillåtet att vägra verkställighet av en utländsk dom, vilken ålägger ett tidningsföretag eller en journalist att betala skadestånd, om skadeståndet skulle medföra en tydlig inskränkning av press- och yttrandefriheten i det land där verkställighet begärs.
Vid bedömningen om en sådan inskränkning föreligger ska, enligt EU-domstolen, alla relevanta omständigheter beaktas, såsom de skadeståndsskyldigas ekonomiska resurser, allvaret i överträdelsen och skadans omfattning.
Slutligen konstaterar EU-domstolen att om en medlemsstats nationella domstol finner att skadeståndet medför en tydlig inskränkning av press- och yttrandefriheten, bör domstolen begränsa vägran att verkställa domen till endast den del av skadeståndet som är oproportionerlig.
EU-domstolens avgörande i mål C‑633/22 finns att läsa här.
Om du vill veta mer om EU-domstolens avgörande eller har andra frågor om press- och yttrandefrihet är du välkommen att kontakta Ulf Isaksson och Esa Kymäläinen, advokater och partners, eller Jesper Jakobsson, biträdande jurist, på TIME DANOWSKY Advokatbyrå.
